Söndag morgon och äntligen dags. Efter veckor av reportagebesök i andras beundransvärda trädgårdar – har turen slutligen kommit till min egen, vid det här laget sorligt försummad och övervuxen med säsongens orensade ogräs.
Härligt att vara här – och att verkligen umgås rent fysiskt med växtligheten, inte bara intellektuellt eller genom en kameralins!
Varje trädgård har sina egna ogräs, lika personliga som de inplanterade och ommånade kulturväxterna. De har en hel del att berätta, om man bara vill lyssna.
Mina har jag haft förmånen att bekanta mig med i snart tretton år nu. I början vågade jag nästan inte rensa alls, kunde inte skilja upptittande aklejor och astrar från ogräset. Nu går det bättre. Ogräset i vår trädgård är rätt beskedligt, allra vanligast är nejlikrot. Får man bara med sig hela bladrosetten, så är det ganska nimmt att rensa. Sen har vi förstås den lömska snärjmåran, som verkar på beskedlig…
En intressant fråga, som var och en måste hitta sitt eget svar på, är vad som är ogräs och vad som inte är det. Gullris kan ju exempelvis vara fint, men hos oss hotade det att fullkomligt ta över. Smultron och sibirisk vallmo har samma tendens att sprida sig – men det är en annan sak. Det vill vi ju ha! Efter någon timmes morgonrensning kommer 8-åringen ut, barfota i nattlinne, och ställer den dräpande frågan:
– Varför rensar man ogräs?
– För att vi vill ha blommor här, inte ogräs.
– Men får inte nejlikroten blommor, då?
– Jo, det får den faktiskt, men det är inte dem vi vill ha och de är så stora och starka, att om vi inte tar bort dem, så får inte den andra chansen.
Typ. Jag älskar barns right-on-frågor. De sätter fingret på precis rätt punkt utan att blinka. Och de tvingar oss att verkligen tänka efter: Varför rensar vi egentligen ogräs? Tja, det är väl för att man vill att något annat ska få chansen att växa, och hjälper vi inte dem, så hjälper vi de starka ogräsen att ta över. En ren solidaritetshandling alltså! Så väljer jag i alla fall att se det: hellre för än mot. Och så blir det ju jättefin kompost.
No comments yet.