Klövastenen i Glemmingebro
Semestrarna är över för den här gången. Det slår mig hur många som återvänder till sina arbetsplatser med några fina stenar; lena, speciella, upphittade en sorglös sommardag på stranden. Stenarna ligger där i bokhyllan eller på skrivbordet som frukter av…vadå?
Det är verkligen något visst med sten! När Tidningen Leva, innan sommaren, bad om mina bästa semestertips svarade jag:
”Att ligga på rygg på ett fält och titta rakt upp i stjärnhimlen. Att plocka sten på en strand. Olika dagar väljer jag olika teman: bara runda stenar, bara svarta, bara blanka…. Sådana upplevelser sätter guldkant på min semester och får mig att känna mig rik och lycklig”
Och nog har vi plockat sten! Sommarhuset på skånska sydkusten ligger nära flera fina stenstränder. Ibland om kvällarna åker vi dit och ”shoppar loss”, som 8-åringen säger. En gemensam specialitet som vi alla har, är att leta efter ihåliga flintastenar. Dem sparar vi, uppträdda på snören och rep.
Sedan dess har jag fullkomligt gått igång på sten. Överallt hittar jag stenhistorier, stenminnen och fina solitärer. Som det här fantastiska stenblocket utanför Glemmingebro, kluvet mitt itu av urtidskrafter. Inte konstigt att dessa ”klövastenar” gett upphov till många sägner i folktron. Och den är verkligen magnifik! Att gå in och ställa sig i klyftan mellan de båda jätteblocken ger en – särskild kraft.
Kanske är det den vi försöker bära med oss i form av havs-polerade stenarna från stranden?
Comments are closed.