Volontär – javisst!

Volontärarbete känns nytt och spännande för en svensk som vuxit upp under 70-talet i ett land där allt fixades av det allmänna – från vaggan till graven. Att arbeta frivilligt har föraktfullt liknats vid överklassens allmosor och välgörenhetsbasarer. I gengäld skulle de mindre bemedlade stå med mössan i hand och tacka. Det vill vi givetvis inte ha tillbaka och det är fortfarande inte ok när skattebemedlade verksamheter försöker vältra över ansvaret på anhöriga och frivilligorganisationer.

MEN det finns en stor längtan att få bidra och att få delta i sammanhang utanför den egna sfären. Så till den grad att det blivit en lukrativ affärsidé för reseföretagen och andra.

När familjen i somras besökte Zakynthos, den grekiska ön som hyser några av Europas sista havssköldpaddor, möttes vi av en kår av volontärer som kombinerade sol och bad med att vaka över de värdefulla sköldpaddsäggen och deras kläckning på stränderna. Själva kände vi oss rätt lata och tradiga och vi avundades semesterjobbarnas engagemang. De var där på ett uppdrag, inte bara för att roa sig.

Inspirerad av den grekiska upplevelsen, håller jag just nu på att dra upp riktlinjerna för ett eget första volontäruppdrag. På en isfestival i Norge. Det blir säkert kallt om fötterna, men mycket, mycket roligare än de monotona skidresorna!

No comments yet.

Kommentera