”Två ansikten. Två öden från två olika tidsåldrar. De flyter ihop och passar perfekt. Hennes näsa vid hans, amorbågarnas möten, pannorna… De har aldrig träffats. Han dog många år innan hon föddes. Ändå har hon alltid burit honom med sig. Han är hennes farfar. Han finns i hennes gener, men också genom de berättelser, vanor och likheter som hon inte ens anade – men som de delar.”
Det är Allhelgona. Alla själars Dag. En dag då vi tänker lite extra på våra döda, de som inte finns bland oss mer. Man säger att de går bort. Vart går de? Och kommer de tillbaka?
Marje Toska, heter konstnären som visualiserar frågorna i detta fantastiska dubbelporträtt och hela utställningar. Det känns angeläget. Inte bara för att det är den tiden på året – utan för att vi så länge levt i individualismens tidevarv, där vi inte vill kännas vid alla de som följer oss på vägen. Vi bär tiden i vår kropp, vare sig vi vill det eller ej!
Reportaget om Marje och resan tillsammans med en dittills okänd anfader kommer i nästa nummer av Kyrkans Tidning, lagom till Alla Helgons Dag. Du hittar det under ”uppdrag-skribent”!
Comments are closed.