Äpple-stress. Ett nytt ord som inte finns i ordböckerna – än. För den är högst påtaglig!
Äpplestressen slår till varje år vid den här tiden. Var och en som har en trädgård med äppleträd, vet vad jag menar. Äpplena är mogna. Vi måste hinna plocka – innan det blir fallfrukt! Det börjar med några dunsar och på några dagar är hela marken en kägelbana i gult- rött-grönt.
Hur gör människor när de plockar ner äpplena från sina jättehöga äppleträn? Vi brukar släppa upp någon vig person i trädet som plockar och kastar ner. Under står vi andra med utsträckta förkläden som brandsegel…för äpplenas mjuka mellanlandning, innan de hamnar i korgen. Det är omständligt, det tar tid och det kräver folk. Och innan vi kommit till skott hinner fler och fler äpplen trilla ner i backen av egen kraft. Mer och mer fallfrukt blir det… Det är äppelstress! För man vill ju inte vara en trädgårdsägare som struntar i att ta hand om sin frukt. Som omger sig med rutten fallfrukt där sniglarna trivs. Det känns inget bra – alls.
Tack och lov finns det musterier – och de verkar bli fler. Musteriet tar emot frukten – om den tas direkt och inte hinner bli ful. Då blir det äpplemust i stället för dåligt samvete. Underbart! Jag tänkte besöka ett av dessa musterier i veckan.
Comments are closed.