Just nu har jag bara begravningar och gravar i huvudet – och ser dem överallt. Sammanfattar reaktionerna på Lotte Möllers ”Hej då! Begravningsboken” åt Kyrkans Tidning.
Kan inte låta bli att dela med mig av en bild av kaninernas gravvårdar från vår egen trädgård. De står så fint under ett högt fågelbär, alldeles vid lekstugan – och får titt som tätt barnens omsorger: en sten, några plastdjur som sällskap eller en blomma.
Det känns bra att Svarten och Rosan är en naturlig del – även som döda.
No comments yet.