Sällan har en film känts mera angelägen än Maj Wechelmanns dokumentär från Japan; nästan två år efter den katastrofala kärnkraftsolyckan i Fukushima. ’
Vi vet fortfarande så lite och så lite har fotfarande gjorts för alla de som fått sina liv förstörda.
Jag gick och såg filmen tillsammans med Lotta. Som 17-åringar liftade vi ihop för att gå med i kärnkraftsmaschen mot Barsebäck. Jag är lika övertygad nu som då – om inte mer. Sedan dess har vi varit med om Tjenobyl, och nu Fukushima.
Hur många fler bevis behövs innan världen har låtit sig övertygas?
No comments yet.