Begreppen är bakvända. Förr kom fastan före festen. Idag är det tvärtom. Efter julens överdåd känns oxveckorna befriande; gråkalla och odramatiska. Ett nytt arbetsår väntar. Nya kontakter ska tas.
Vi äter rester och brukar göra en sport av att se hur länge förråden räcker utan att besöka en matbutik (med undantag för mjölk och bröd). De sista nötterna hamnar i en fruktsallad med de sista apelsinerna och fikonen. Gymmet på andra sidan gatan bjuder på fri januariträning. En överbliven amaryllis överraskar med en sista knopp.
Det är nu frivillig enkel-rörelsen lockar. Hur ser livet och högtiderna ut för den som frivilligt valt ett enklare liv? Vad har de valt bort? Vad har de vunnit? Jag, och säkert många med mig, hungrar efter inspiration och alternativ.
Att följa denna motståndsrörelse – dessa frosseriets rebeller – får bli första punkten på det nya arbetsåret!
Comments are closed.