Lyxigt långkok
Som tonåring bodde jag hos ett barnlöst par i franska Bourgogne. Frun, som hette Jeanne, hade ett litet ”crémerie” där hon arbetade sex dagar i veckan. Gissa vad hon gjorde den sjunde dagen? Ja, inte vilade hon! Hon steg upp i gryningen, lika tidigt som vanligt. Men i stället för att skynda till sin affär – satte hon på sig förklädet och låste in sig i köket. Där höll hon sedan på att laga mat, precis hela da’n – för att på kvällen, med strålande och triumferande min, servera fantastiska läckerheter som queneller, bakverk och allehanda kokkonst ur den högre skolan.
När jag var 17 år, tyckte att den här kvinnan inte förstod sitt eget bästa, att det var slöseri med dyrbar ledighet. Idag förstår jag Jeanne som ägnade veckans enda lediga dag åt matlagning.
Att laga mat, utan stress eller hungriga magar som väntar, är ju något helt annat än vardagens köksbestyr! En regnig söndag blir till långkok, lasagne i storformat och toscaäpplen, och hälften skulle vi inte ens ha till middag.
Dagens bristvara är inte grädde, smör eller socker – utan tid. Alltså är det mest exklusiva sådant som får gå långsamt, vare sig det heter slow food eller slow gardering eller något annat. Att inte ha bråttom – det är söndagslyx!
Comments are closed.