På bondens marknad med min mamma. Som den rutinerade husmor hon är, går hon vant runt och diskuterar styckningsdelar, äpplesorter och bröddegar. Det som var vardag och en självklarhet har blivit exotiskt. Det är skrämmande att så mycket kunskap kan gå förlorad så fort. I Frankrike är man stolt över sina ostar och sin Bourg en Bresse – kyckling. I Sverige har vi värderat rationaliteten och det sociala ingenjörskapet, snabba motorvägar och stordrift. När vi nu vänder oss om, är det många som upptäcker allt som gått förlorat i effektivitetens namn: det småskaliga, det hantverksmässiga. På bara en generation kan allt vara borta. Det finns inte längre många som kan eller minns vilken styckningsdel som används för att laga dillkött.
Rättstavningsprogrammet på datorn känner inte ens igen ett ord som ”styckningsdel”!
Lyckligvis finns det en motrörelse – och den är starkare än någonsin. Och det går faktiskt att minnas över generationsgränserna – även sådan man själv inte varit med om. Men det är en annan historia! Den kommer i Kyrkans Tidning, passande nog till Allhelgona, då vi hedrar minnet av våra släktingar.
Comments are closed.