Såhär års händer det att jag drabbas av frustrerade drömmar om fyllda vinterförråd med allehanda jordnära och hemlagat. Det måste vara någon gammal gen…som ropar efter egenplockad svamp, säsongens närodlade frukt, inkokta lingon och bröd från egen ugn. Det känns rätt och riktigt på något vis – men är ju också världens fälla. För hur ska en heltidsarbetande och fulltidssysselsatt överleva under bördan av dylika drömmar? Hållbarhet i all ära – själv ska man ju helst hålla också.
Men nu har jag hittat lösningen – vi byter med varandra! Resultatet är att vi får njuta av mycket – men bara behöver lägga ner en bråkdel av jobbet (och tiden).
Moster Ingrid får äpplen av mig. Av henne brukar jag få torkade trattkantareller, som är hennes överflöd. Åt min mamma lagar vi försommarens fläderblomssaft, när vi ändå är igång – och nu har just hennes retur anlänt: burkarna med rårörda lingon som ska räcka hela året. Det är en härlig känsla att få servera ungarna alldeles ”riktig” sylt som absolut inte innehåller annat än lingon och lite socker och ett och annat lingonblad från skogen.
Samtidigt kan vi räcka tunga åt alla de där illusionerna som riskerar att sluka oss med hull och hår.
No comments yet.